Svensk ordbok 2009, webbversion
verb drog dragit, pres. drar
drag·it i|från1minska
med visst tal
mat.lägga ihop och dra ifrånom du har 10 och drar ifrån 4 får du 6dra ifrån (TAL)sedan 18392öka försprånget
vid hastighetstävling
sport.på raksträckan ökade han farten och drog ifrån○äv. i konstruktioner med objekthon drog ifrån alla konkurrenternadra ifrån (ngn)sedan 1924Subst.:vbid1-137372ifråndragande,
vbid2-137372ifråndragning (till 1)