Svensk ordbok 2009, webbversion

dra ifrå´n verb drog dragit, pres. drar drag·it i|­från1minska med visst tal mat.lägga i­hop och dra ifrånom du har 10 och drar i­från 4 får du 6dra ifrån (TAL)sedan 18392öka för­språnget vid hastighets­tävling sport.på rak­sträckan ökade han farten och drog i­från○äv. i konstruktioner med objekthon drog i­från alla konkurrenternadra ifrån (ngn)sedan 1924Subst.:vbid1-137372ifråndragande, vbid2-137372ifråndragning (till 1)